Soliga dagar
Någon skrev i en kommentar att det är allt för lätt att bara minnas de soliga dagarna och visst har någon en poäng men samtidigt har många av oss motsatt problem. Många av oss har alldeles för lätt att minnas de dagar då solen aldrig ens verkar gå upp, personer som behöver påminnas om alla de bra dagarna för att kämpa sig igenom ännu en mörk dag.
För alla har vi någon gång sett solen om så bara genom ett moln, men innerst inne vet vi alla att den finns där och att bara den vetskapen är värd att leva för.
Avslutningsvis vill jag tacka för all positiv feedback jag fått för jag som de flesta andra gillar uppmärksamhet.
För alla har vi någon gång sett solen om så bara genom ett moln, men innerst inne vet vi alla att den finns där och att bara den vetskapen är värd att leva för.
Avslutningsvis vill jag tacka för all positiv feedback jag fått för jag som de flesta andra gillar uppmärksamhet.
Kommentarer
Postat av: sur-ture
Hmm. intressant och oväntad utveckling.
Jag tänkte i första hand åt äldre minnen, som barn är alla somrar soliga. Men du har en poäng, för inte kan jag säga att jag glömt alla dagar som inte vart så ljusa. Men jag uppfattar det mer som de soliga dagarna är minnen, de mulna dagarna är en tryckande känsla, som väger flera ton, som håller en kvar i sängen, som gör tankegångarna sega, rörelserna långsamma, motivationen obefintlig.
började nu fundera om vi talar om olika slags minnen. aja.
Postat av: Thess
Ja tyvärr är det negativa oftast tyngre än det positiva, för det är ju enklare att tillvaron raseras än att bygga upp den.
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
