Trafikmaktsordningen
Tack planka.nu för det ordet och för en del intressanta tankar. Det är ganska konstigt att i tider där miljön
“Trafikmaktsordningen är en hierarki bland trafikslag, med bilen i toppen och kollektivtrafiken, fotgängarna och cyklisterna underst, och tar sig uttryck i att dessa färdmedel tilldelas olika mycket resurser och plats.”
Skriver planka.nu
Det är ganska konstigt att man i tider med klimathot och miljöproblem prioriterar bilar men det beror nog mycket på att de flesta av oss inte ifrågasätter och tänker på saken.
Håller du inte med om att bilarna prioriteras högst? Du kan inte förneka att bilvägarna är de som snöröjs först medan trotoarerna inte alltid snöröjs över huvud taget. Fundera över hur stor del av sveriges yta som täcks ut av vägar och parkeringsplatser. Fundera sedan över underhållskostader till dessa. Just det.
Hur mycket resurser läggs på kollektivtrafiken då? Nästan inga, SJ till exempel förväntas ju gå runt själva utan nämnvärt stöd av skattepengar. Inte heller sponsras den som gör en insats och tar cykeln eller går varje dag. Om vi la lika mycket pengar på cyklar som på vägunderhåll så skulle cyklar förmodligen vara gratis!
Utöver det kan vi fundera över vilka som åker mest bil och vilka som inte gör det. Att äga en bil är av goda skäl inte billigt och därmed något som de fattigaste inte har råd med. Faktum är att socialbidragstagare uppmanas att sälja eventuella bilar. Att gynna biltrafik över bland annat kollektivtrafik är inte bara miljömässigt idiotiskt det är också ett sätt att öka klyftorna mellan fattiga och rika.
Vi borde reducera bilen till något man ansöker om att få äga och istället utöka kollektivtrafiken rejält och göra den gratis.
“Trafikmaktsordningen är en hierarki bland trafikslag, med bilen i toppen och kollektivtrafiken, fotgängarna och cyklisterna underst, och tar sig uttryck i att dessa färdmedel tilldelas olika mycket resurser och plats.”
Skriver planka.nu
Det är ganska konstigt att man i tider med klimathot och miljöproblem prioriterar bilar men det beror nog mycket på att de flesta av oss inte ifrågasätter och tänker på saken.
Håller du inte med om att bilarna prioriteras högst? Du kan inte förneka att bilvägarna är de som snöröjs först medan trotoarerna inte alltid snöröjs över huvud taget. Fundera över hur stor del av sveriges yta som täcks ut av vägar och parkeringsplatser. Fundera sedan över underhållskostader till dessa. Just det.
Hur mycket resurser läggs på kollektivtrafiken då? Nästan inga, SJ till exempel förväntas ju gå runt själva utan nämnvärt stöd av skattepengar. Inte heller sponsras den som gör en insats och tar cykeln eller går varje dag. Om vi la lika mycket pengar på cyklar som på vägunderhåll så skulle cyklar förmodligen vara gratis!
Utöver det kan vi fundera över vilka som åker mest bil och vilka som inte gör det. Att äga en bil är av goda skäl inte billigt och därmed något som de fattigaste inte har råd med. Faktum är att socialbidragstagare uppmanas att sälja eventuella bilar. Att gynna biltrafik över bland annat kollektivtrafik är inte bara miljömässigt idiotiskt det är också ett sätt att öka klyftorna mellan fattiga och rika.
Vi borde reducera bilen till något man ansöker om att få äga och istället utöka kollektivtrafiken rejält och göra den gratis.
Illamående (att sälja sin själ)
De flesta av oss har någon form av ideal, gränser vi inte passerar utan mycket goda skäl. Det kan vara Greenpeace-aktivisten som aldrig skulle arbeta för ett företag som skövlar regnskog till exempel. Ideal ses ofta som något ungdomligt, något som man släpper mer och mer med åren.
Vi unga förväntas alltså släppa våra ideal framförallt på arbetsmarknaden och jobba för vidriga företag som utnyttjar och lurar både sina anställda och sina kunder.
Jag vill tillägna det här inlägget alla som håller fast vid sina ideal, som hellre är fattiga än själlösa.
Stå upp för era ideal, låt aldrig någon tvinga er att svälja dem.
Vi unga förväntas alltså släppa våra ideal framförallt på arbetsmarknaden och jobba för vidriga företag som utnyttjar och lurar både sina anställda och sina kunder.
Jag vill tillägna det här inlägget alla som håller fast vid sina ideal, som hellre är fattiga än själlösa.
Stå upp för era ideal, låt aldrig någon tvinga er att svälja dem.
Mindre verklig
Har du nånsin haft den där känslan av att just ditt liv inte riktigt är "verkligt"?
Inte för att det hänt något överväldigande utan tvärt om?
Det har inte hänt något alls, ingenting. Det har gått så långt att du avundas de som utstått tragedier eftersom de i varje fall upplevt något "verkligt".
Livet känns inte riktigt verkligt när inget händer. Inga nämnvärde förändringar har skett på över ett år. Kärleken lyser med sin frånvaro. Inga förbättringar och inga nämnvärda försämringar heller.
Detta eviga stasis gör visserligen i sig självt situationen värre för varje dag som går.
Det är outhärdligt.
Inte för att det hänt något överväldigande utan tvärt om?
Det har inte hänt något alls, ingenting. Det har gått så långt att du avundas de som utstått tragedier eftersom de i varje fall upplevt något "verkligt".
Livet känns inte riktigt verkligt när inget händer. Inga nämnvärde förändringar har skett på över ett år. Kärleken lyser med sin frånvaro. Inga förbättringar och inga nämnvärda försämringar heller.
Detta eviga stasis gör visserligen i sig självt situationen värre för varje dag som går.
Det är outhärdligt.
