Mindre verklig
Har du nånsin haft den där känslan av att just ditt liv inte riktigt är "verkligt"?
Inte för att det hänt något överväldigande utan tvärt om?
Det har inte hänt något alls, ingenting. Det har gått så långt att du avundas de som utstått tragedier eftersom de i varje fall upplevt något "verkligt".
Livet känns inte riktigt verkligt när inget händer. Inga nämnvärde förändringar har skett på över ett år. Kärleken lyser med sin frånvaro. Inga förbättringar och inga nämnvärda försämringar heller.
Detta eviga stasis gör visserligen i sig självt situationen värre för varje dag som går.
Det är outhärdligt.
Inte för att det hänt något överväldigande utan tvärt om?
Det har inte hänt något alls, ingenting. Det har gått så långt att du avundas de som utstått tragedier eftersom de i varje fall upplevt något "verkligt".
Livet känns inte riktigt verkligt när inget händer. Inga nämnvärde förändringar har skett på över ett år. Kärleken lyser med sin frånvaro. Inga förbättringar och inga nämnvärda försämringar heller.
Detta eviga stasis gör visserligen i sig självt situationen värre för varje dag som går.
Det är outhärdligt.
Kommentarer
Postat av: Emelie
Det känslan känner jag igen alltför väl
Postat av: Sofia
Japp, känner igen det.... Det är inte roligt.
Postat av: A Bucket of Fear
Eller hur. Det värsta är att det kan ge en form av "fartblindhet" också, då det krävs något större än normalt för att man ska komma tillbaka när det gått väldigt lång tid. I'm still waiting.
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
